Boksamlandet som passion i det gamla Tammerfors: Gustaf Adolph Tuderus (1766–1817) bibliotek och dess senare öde.
Följande text baserar sig på ett föredrag som jag höll i Tammerfors huvudbibliotek Metso för Föreningen Bokvännernas medlemmar i samband av föreningens exkursion till Tammerfors 6.5.2025.
Gustaf Adolph Tuderus, vårt bokhistoriska hjälte, föddes 1766 i Jorois och dog 52 år senare i Tammerfors. Man kan säga att han var upplysningens och det gustavianska tidevarvets barn, hela hans liv var gustavianskt. Och det syns, tror jag, i hans omfattande privatbibliotek.
Här måste jag nämna att det var Henrik Grönroos som tipsade mig om Tuderus bouppteckning som bevaras i Tammerfors stadsarkiv. Jag fick från arkivet en kopia av bouppteckninben, med det tog mig dock många år innan jag hade möjligheten att
Gustaf Adolph Tuderus var prästson, hans far var Jorois kyrkoherde, men han själv klev inte på den prästerliga levnadsbanan, utan efter ett års studier vid Akademin i Åbo, blev han lantmäteriauskultant, sedan vicelantmätare och slutligen fick han ett fast ämbete som kommissionslantmätare, och arbetade mest i norra Satakunta. Efter att ha bott i Tavastkyro, mitt i sitt ämbetsområde, flyttade han till Tammerfors.
Många kartor ritade av Tuderus har bevarat till våra dagar. Här är en karta (Nationalarkivet) från Tavastkyro-trakten som Tuderus ritade efter han hade flyttat till Tammerfors, han så att säga distansarbetade.
Så här såg Tammerfors ut i Tuderus tid (bild: Museiverket). Det var en ganska anspråkslös stad, nästan som en kyrkby, men ändå hade staden sådana fördelar som det natursköna Tavastkyro inte kunde bjuda, nämligen gott och glatt sällskap.
En orsak till flyttningen måste ha varit att få leva bland folk som han kände och tyckte att umgås med. Tuderus hade i Tammerfors släktingar, en syster, en svåger och en brorson samt andra angenäma människor. Det verkar ha varit ett livligt sällskapsliv i staden, om man kan bedöma av att det stiftades ett särskilt sällskap för att skapa ramar för umgänget. Man vet inte mera om Sällskapet för Lediga Stunder än dess stadgar, som godkändes 1813 av den högsta administrativa organen i Finland, Regeringskonseljen.
Sällskapets syfte formulerades så här: ”Sällskapet för Lediga Stunder har till föremål att genom upmärcksamhet på alla slags medborgerliga ämnen, meddela hvarandra diskursiva uplysningar, att genom ett förtroligt och glättigt umgänge, minska mellan medborgare det afstånd och skingra det misstroende, som förbittrar det enskilta lifvet, att utöfva välgörenhet mot nödlidande, men i synnerhet värnlösa barn.”
Tuderus var en av de stiftande medlemmarna i sällskapet, men också alla hans manliga släktingar i staden var med, samt andra handlanden, ämbetsmän och adliga officerare.
Tyvärr dog Tuderus i sin bästa ålder, som 52-årig år 1817. Dödsorsaken var ”stenplåga”, stenar i urinblåsan, en fruktansvärd sjukdom på den tiden. Det var lika farligt att försöka bota den eller låta försöka.
Men livet går vidare och man måste hålla en bouppteckning efter den avlidna.
Här är början av Tuderus bouppteckningsprotokoll. Två tredjedelar av dess 57 sidor täcks av en bokförteckning. Det tog flera dagar att göra bouppteckningen och troligen det var just p g a böckernas stora antal.
Det var inte mera regel att böckerna antecknades titel per titel i bouppteckningen, men i det här fallet gjorde man så. Kanske var det en praktisk förberedning för den auktion som förrättades i januari 1818.
I alla fall bevarade bokförteckningen Tuderus bibliotek för eftervärlden i virtuell form. Jag har 2005 försökt identifiera böcker förtecknade i Tuderus bouppteckning. Resultatet publicerades 2005 i boken "Bokvurm i Tammerfors. Lantmätare Gustaf Adolph Tuderus (1766–1817) bibliotek". Arbetet var inte alldeles lätt, eftersom många av titlarna är korta och bristfälliga, rent av missvisande.
Boupptecknarnas arbete var enormt. Böckernas exakta antal är omöjligt att precisera med noggrannhet. Det finns 1049 nummer i bokförteckningen, men det verkliga antalet av verk och band är mycket större.
En noggrann räkning av ”band”, ”häften”, ”stycken” o s v ger det ungefärliga totalantalet av över 2100 titlar.
Men vad döljer sig bakom ”Diverse arbeten”, ”Andeliga Arbeten”, ”Episka och Dramatiska Arbeten”, ”Diverse, på ett hyllbräde”, ”En gammal söndrig koffert med Böcker och Förordningar” etc.?
Dessutom hundratals ”Geographiska Chartor, och Diverse Målningar” samt 200 stycken ”Taflor och Portraiter, med och utan Ramar”.
Man har sagt att Tuderus bibliotek var ett av de största som en vanlig privatmänniska ägde dåförtiden i Finland. Adliga släkter, akademiska personer eller präster kan ha ägt större bibliotek, men det hörde s a s till deras ämbete eller status, men Gustaf Adolph Tuderus var en ganska anspråkslös ämbetsman, som inte kunde ha stora inkomster. I alla fall var hans boksamling störst i Tammerfors.
Tuderus bibliotek illustrerar styrkan av den svenska litteraturproduktionen under den gustavianska tiden. Det finns bara några få titlar på franska, tyska eller latin, ännu mindre på finska. Svenskspråkiga böcker däremot finns i alla kategorier, såväl på originalspråk som översättningar. Man kunde på svenska hålla sitt finger på den europeiska kulturens puls. Men endast enstaka titlar var tryckta i Finland: beroendet av den rikssvenska bokproduktionen var ännu stort.
Tuderus var en inbiten samlare. Han samlade allt möjligt, men det fanns tyngdpunkter i bokmassan: historia (175 nummer), teaterstycken (157), romaner (124), teologi & moral (127), poesi (113). Men dessa kategorier som är tagna direkt ur bouppteckningen är missvisande. Det finns många ”felklassificerade” titlar, d v s man har placerat böcker i felaktiga kategorier. Dessutom är många kategorier hekt diffusa, t ex In
Folio, Miscellanea eller
Diverse.
Om man gör en kritisk, modern klassificering av böckerna, får man den följande grafiken. Teaterpjäser dominerar med ca 150 titlar, romaner är ca 120 stycken, historia, biografi och politik inte mycket mindre, poesi
drygt 80 titlar, o s v
Vi har ingen information om när Tuderus köpte eller på annat vis skaffade sina böcker, men enligt tryckåren kan man göra en summarisk beräkning om hans ”bokanskaffningskarriär”.
Åren kring slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var Tuderus bokvurmeri som störst, t ex under femårsperioden 1795–1799 fick hans bibliotek tillskott av minst 30 titlar per år. Men om man tar hänsyn till alla hans böcker, även de som man inte kan datera, kan man räkna att Tuderus köpte eller anskaffade på annat vis 8–9 böcker varje månad av sitt fullvuxna liv.
Så gott som alla pjäser är utan författarens namn i bouppteckningen, bara titlarna uppges, och även de oftast förkortade. Dock kan man fastställa att Tuderus hade skaffat teaterpjäser av många av svenska teaterns produktivaste författare:
Men med tiden efter sekelskiftet började romanen tränga undan teater bland Tuderus böcker, och under några av hans sista levnadsår kom historien att ta den främsta platsen, men då började takten av Tuderus bokvärv också i allmänhet avta.
När jag identifierade titlarna, kunde jag åtminstone gissa nästan alla preciserbara titlarna, men ett halvt dussin gåtor blev kvar.
I klassen romaner är en av dessa gåtfulla titlarna ”Candrill”. Jag kunde inte hitta någon titel som skulle passa. Men professor Matti Klinge, till vilken jag sände Tuderus-publikationen, föreslog att det kunde vara Candide, Voltaires kända roman. Den svenska översättningen trycktes i början av 1780-talet.
Här finns ett par andra gåtfulla titlar i klassen Teologi och Moral:
95. En tekning f Tekning. [596]
96. Om Deultve. [597]
Vad hände med Tuderus böcker?
Enligt en annons i Åbo Almänna Tidning auktionerades G. A. Tuderus kvarnlåtenskap i Tammerfors i januari 26.1.1818 ”och därpå följande dagar”. Till salu var ”Meubler, …, Gång-, Linne- och Sängkläder; ….” samt ”en betydlig samling af Böcker och Estamper”.
Länge trodde jag att alla Tuderus böcker hade försvunnit eller skingrats i privata samlingar eller bibliotek, och biblioteken oftast är inte så noga med proveniensen av deras böcker. Men sedan fick jag veta att en del, ca 150 böcker, finns i Vasa, i Åbo Akademi Biblioteks filial.
Vilken var Tuderus böckers väg till Vasa? En möjlig rekonstruktion är den följande: G. A. Tuderus dog 1817, böckerna auktionerades 1818. En betydande del hamnade troligen hos apotekaren Johan Henrik Långhjelm, Tuderus svåger (†1831) eller hos dess son apotekaren Johan Georg Långhjelm (†1820). Johan Henrik Långhjelm flyttade till Virdois 1820, troligen efter hans son och efterträdare Johan Georg hade dött. Böckerna (kanske) ärvdes av Johan Georgs broder, vicehäradshövdingen Carl Gustaf Långhjelm, som hade sin befattning i Österbotten, men han verkar ha tappat kontrollen av sitt liv vid början av 1830-talet (†1844 i misär i Viborg). Således fick kusinen Fredrik Gustaf Långhjelm, landskamreraren i Vasa, ta hand om böckerna. Han dog 1866, kvarnlåtenskapet auktionerades och då fick Oskar Rancken och efter honom Åbo Akademis bibliotek en del av Tuderus böcker.
Oskar Rancken var en även större samlare än Tuderus: när han donerade sin samling till Wasa Svenska Lycei bibliotek innehöll den över 6700 titlar i 12 000 volymer. Lik Tuderus samlade Rancken allt möjligt, och eftervärlden tackar! Idag tillhör Ranckens samling Åbo Akademi i Vasa bibliotek. I förbigående kan nämnas att Rancken verkar ha varit den som upptäcke finlandssvenskheten (se Wolf-Knuts 2001).
Här är två typiska teaterpjäser ägda av Tuderus, obundna häften, Nybygget översatt av Carl Magnus Envallsson (1783, nr 134 i min katalog) och Didric Gabriel Björns Fri-corpsen eller Dalkarlarne (1788, nr 128). Det är viktigt att se, hur Tuderus böcker verkligen såg ut. De här är obundna häften, såsom troligtvis de flesta av Tuderus böcker som han köpte som nya. Att låta binda böcker var dyrt och dessutom fanns det ingen bokbindarmästare i Tammerfors, när Tuderus bodde där. Men å andra sidan, obundna böcker blir lätt slitna, går sönder och försvinner, medan de bundna håller sig bättre emot tidens tand.
Tuderus (eller boupptecknarna?) har skrivit på bokens rygg dess nummer i samlingen samt titeln eller titelns nyckelord. (J. V. von Arckenholz: Historia om Sju-åriga Kriget …, Förra delen (1796, nr. 948). Jag vet inte vem som har skrivit under Arckenholz namn att han ”ljuger som en preusare”.
Det finns i Ranckens samling flera titlar som inte nämns direkt i bouppteckningen. Ett exempel är Pehr Munck af Rosenschölds Samling af poesier (1807). Tuderus har skrivit sitt namn på bokens inre pärmsida, men det finns där också en kommentar: ”Genomläst den 2.10.[18]22. Läsvärd pies.” Kommentaren kan inte vara av Tuderus, som dog 1817, inte heller av Johan Georg Långhjelm, som dog 1820; den är troligtvis Carl Gustaf Långhjelms eller Fredrik Gustaf Långhjelms.
Carl August Grevesmöhlen var en svensk ämbetsman, överdirektör i generallandttullkontoret, men också en häftig och hänsynslös pamflettist och debattör, som också lockade fram flera andra mäns strids- och smädelseskrifter. Tuderus hade ca 20 av Grevesmöhliana (nr 655, alla under samma nummer), några av hans sista anskaffningar.
Compendium Anatomicum (1736), en anatomisk handbok har tillhört först apotekaren Johan Henric Långhjelm, men finns i Tuderus bouppteckning (nr 1021 eller en bok med samma titel), boken är tryckt 1736 och är bunden.
En av de märkligaste titlarna bland Tuderus böcker (nr 956) är en handskriven kopia av den år 1617 tryckta boken Hertig Carls Slagtare bänk.
En annan raritet är Pilulands Hocus Pocus eller Taschen-Spieler. Gedruckt im Jahr, Da Geld-Noth war. Det innehåller trollkonster.
Till slut ett tips ur innehållet av tidningen Extra Posten 1794: ”N:r 156: […] innehåller at en fröken blifwit Philosophie Doctor […]”:
Vem har skrivit kommentaren, är inte känd.
Texten: Ilkka Mäkinen.
Källor:
Bokvurm i Tammerfors. Lantmätaren Gustaf Adolph Tuderus (1766–1817) bibliotek. Tampereen kirjatoukka. Maanmittari Gustaf Adolph Tuderuksen (1766–1817) kirjasto. Bookworm at Tampere. Land-surveyor Gustaf Adolph Tuderus' (1766–1817) library. Red., toim., ed. by Ilkka Mäkinen. Tampere: Tampereen yliopiston Virtain tutkimusasema, 2005. (TUTKIVI 34.)
Mäkinen, Ilkka: Maanmittari G. A. Tuderuksen kirjasto. — Bibliophilos 4/2002, s. 14–19.
Raevuori, Yrjö: Vanhimman Tampereen merklillisimmät yksityiskirjastot. – Tampereen Sanomat 28.4. & 5.5.1929.
Voionmaa, Väinö: Tampereen historia. 2. osa. Tampere 1929.
Wolf-Knuts, Ulrika: Johan Oskar Immanue Rancken — den finlandssvenska folkloristikens fader. I boken: Oskar Rancken. Pedagog och samlare, folklivsvetare och historiker. Red. Carsten Bregenhöj. Helsingfors: SLS, 2001, 9–23. [Se också i samma volym: Berit Öhman: Samlaren Oskar Rancken — boskatter i Vasa.]
Studentmatrikel 1640–1852 https://ylioppilasmatrikkeli.fi/svenska/ .
Comments
Post a Comment